Kärleksbrev till Amerika

Jag har under många år aldrig riktigt hittat svaret på varför vi hamnat i ett så otroligt ytligt samhällsklimat. Ett tag tänkte jag att svaret låg hos Åsa Wikforss: att vi hamnat i faktaresitens likt Harry Martinsson förutsägelse i Aniara. Det vill säga att vi är så drogade av underhållningsbranschen att vi inte längre har ork till motstånd. Men så kom jag, för ett par år sedan, över Yuri Bezmenovs bok ”Love letter to America”. Yuri Bezmenov lever inte längre men kort om denne man är att han föddes i Sovjetunionen på tjugotalet och blev en KGB-agent som med tiden genomskådade systemet och flydde till USA.

Varför denna titel och vad är det som är så intressant med denna bok? I boken vill han uppmana sitt nya hemland USA att vara vaksam på kommunistisk påverkan. Om det inte låter konstigt så låter det ”kallt krig-problematik”, och vad kan det vara för intressant med det nu trettiofem år efter murens fall och varför i hela världen skulle USA vara påverkade av kommunister, deras värsta fiender under kalla kriget? Jag ska inte gå in på det på djupet, men jag kan säga så här; han ger ett helt nytt perspektiv på hur påverkan och manipulation på individ- och gruppnivå kan gå till. Så är det så också att vi vet ganska lite om USA under kalla kriget. Visste du att CIA fick inspiration av kommunistiska Kina angående hur de skulle skaffa kapital till att bekämpa kommunismen? Handeln av opium gav dem inspiration att sälja heroin till den fattiga svarta befolkningen med hjälp av Vatikanen och den italienska maffian. Ja, men det är en annan historia.

Det Yuri Bezmenov beskriver är fyra steg av subversion av ett land. Det är ett slags avslöjande av dåvarande Sovjetunionens erövringstaktik utan att behöva ta till våld. Bezmenov vädjar till västvärlden och USA att vara medvetna om hur övertagande går till och att det framförallt inte är något nytt. Det har en tusenårig historia. Vapenhot står sig slätt i den meningen att man aldrig då får med sig folk så att de ger sitt hjärta och själ åt sina erövrare. Det tar lång tid att manipulera men det är i förlängningen mer säkert att folket inte gör uppror när de tror att de tror på sina nya makthavare.

Idag är man ofta foliehatt om man kommer med något som liknar en konspirationsteori. Jag tar den risken för just det, att få folk att dela upp sin värld i förenklade kategorier, helt utan analys av situationen, är ett verk av subversion. Det ärr viktigt att inse risken att i att vara manipulerad i vilket samhälle man än lever i. Vi inbillar oss gärna att våra åsikter är våra egna, men de är sällan det. De är tankekonstruktioner utifrån den miljö vi levt i.

Bezmenov återger själva strategin i sju punkter och jämför den äldre versionen från Kina femhundra år fkr med den sovjetiska under kalla kriget.

500 fkr

Allt som har med sammanhållande traditioner och ceremonier att göra blir föremål för skämt och förringande.

Landets ledare kopplas till kriminalitet eller annat degraderande så folket tappar tron på sina politiska ledare eller på statsapparaten som sådan.

Man stör regeringsarbete på alla sätt.

Man tar hjälp från de som är utstötta eller lever utanför samhället.

Man eldar på politisk polarisering.

Unga mot gamla.

Man är generös med löften och belöningar åt anhängare.

Lista för revolution!

Vänd dig till unga. Gör dem intresserade av sex, fjärma dem från religion, gör dem ytliga och svaga.

Dela in samhället i fientliga grupperingar och elda på med kontroversiella frågor och ämnen som inte har någon som helst betydelse. (För att distrahera från de verkligt viktiga frågorna.)

Förstör människors tro på sina ledare genom att förlöjliga dem och förnedra dem.

Predika alltid demokrati, men visa vem som bestämmer så snabbt och hänsynslöst det går.

Uppmuntra statsapparatens ledare med extravagans, förstör deras trovärdighet, producera år av inflation med ökande priser och allmänt missnöje.

Uppmuntra onödiga strejker och störningar av samhällsordningen i allmänhet, var inte sträng mot sådana handlingar.

Bryt sönder sådant som moral, ärlighet, nykterhet och självbehärskning, samt tron på de muntliga överenskommelserna. (Love letter to America, s 17-18)

Bezmenovs utförliga beskrivning av planerad subversion av att land kan man sammanfatta i fyra stadier: demoralisering, destabilisering, kris och normalisering.

Demoraliseringen tar mellan femton till tjugo år och går ut på att skapa misstro omkring rådande politiska system. Man förlöjligar religion, tro och allt sådant som får människor att hitta svar och/ eller gemenskap. Överhuvudtaget ifrågasätter man medvetet moral. Egoism blir norm. Falska förebilder som sätter sig upp mot rådande samhällssystem utan att komma med något istället hyllas. Popkultur och underhållning är centralt och man riktar in sig på den unga befolkningen, för att sätta den mot den äldre befolkningen. Gemenskap, ifrågasättande och diskussioner marginaliseras. Man är negativ och jobbig om man problematiserar. (Det sistnämnda mitt exempel.) Bezmenov tar till och med upp skräpmat och dylik som bedövande livsstil.

Destabilisering tar mellan två till fem år och då främjas populism och individen eller staten lider nu ofta av stora skulder, man är låst i sin livsstil eller staten är låst till erövraren genom frikostiga lån. Grupper ställs mot varandra och mobokrati råder, masstyre där ovanliga händelser som till exempel stormningen av Capitolium. (Det sistnämnda är mitt exempel). Ryktesspridning och förvirring om vad som är verkligt och overkligt matas dagligen, en stämningen man lever i. När ingen stabilitet råder så är staten skör,

När staten är så instabil skapar man någon slags kris och det är tredje stadiet. Då något händer som får människor ur balans. Nu kommer erövraren in och ”räddar” situationen. Därefter kommer en fjärde fas som Bezmenov kallar för normalisering av den ”nya” staten.

Man måste ha i minnet två saker. Bezmenov killgissar inte om Sovjetunionens subversionsplaner. Han arbetade enligt den här planen. Love letter to America gavs ut 1984 då begrepp som fake news, ryktesspridning av myndigheter (socialen i Sverige stjäl barn) och nättroll var okända begrepp. Vi levde i ett samhälle där flertalet litade både på myndigheter och den enda källa till information var ”gammalmedia”, alltså papperstidningar och TV och radio. Vi hade inte den mobben av människor som samlas kring specifika frågor, och ofta enda frågor de för genom livet, och som kanske sociala medier var först med att skapa och då i synnerhet Facebook. Facebook är ju faktiskt skapat för att sprida rykten om en tjej Mark Zuckerberg blivit nobbad av (om man får tro filmatiseringen av Facebooks födelse). Det är hur som helst en uppfinning som tillåter uthängning av oss människor, där moralen har filats av något oerhört på bara tjugo år.

Fler exempel på moderna media kan Wallin och Virtanen vara. Jag försvarar varken Fredrik Virtanen eller Cissi Wallin. Jag tror inte för ett ögonblick att Virtanen är oskyldig, han framställde ju sig själv som ”skitstövel” som inte tog hänsyn till andra människors känslor och Wallin hängde ut den här skitstöveln. Dessa två är ett exempel på hur ett samhälle demoraliseras, där människan i sig inte längre har ett oskattbart värde och vi tar lagen i egna händer. Vi håller också på att helt tappa kontrollen över vad som är media och vad som är sant. Det har vi ju till och med nu mer gurusar i branschen som säger, exempelvis Elon Musk. Men vi är så hjärntvättade och marinerade i ytlighet och vad som är senaste och coolt att vi inte längre ser den riktiga faran. Vi ägnar oss åt debattämnen och men helst ett ämne per säsong och när vi inte diskuterar ett samhällsfenomen existerar det inte. Vi har också fått svårt att ha två tankar parallellt i hjärnan.

Inte minst diskuterar vi trivialiteter istället för de frågor som verkligen hotar oss; förgiftningen av jorden och vår mat exempelvis. Det är svårt att ta upp ämnet antibiotikaresistens för folk tror att det inte längre är aktuellt eftersom det inte är dagsaktuellt. Dessa nämnda saker är forskarna är ganska eniga om att de är större fara än utsläppen. Men som Bezmenov säger så skulle vi människor aldrig komma på tanken att dö martyrdöden på grund av ett forskningsresultat, utan det är livsstil och övertygelser i form av idéer som vi kan gå i döden för. Det händer hela tiden i våra förorter. Det är unga människor som lockas in i manipulativt dravel för att de inte har erfarenhet och kunskap ännu. Redan för tiotalet år sedan reagerade jag på att unga människor slutade vara engagerade i samhällsfrågor, som man varit tidigare. Det är livsstil som varit på tapeten nu väldigt länge; vikten av att få välja livsstil och kön. Så till den milda grad att små barn utvecklade föreställningar om att vilja operera bort bröst som ännu inte växt ut för att man tänkte att man var någon annan än den man ännu inte lärt känna. Det säger något om hur stark kraften av idéers spridning och anfäktning kan vara. Det är inte skolan som stressar unga, inte enbart i alla fall. Det är stressen av leva upp till andra saker än det man ännu inte hittat inom sig. Det som verkligen är typiskt för manipulation det är att inte ge tid och möjlighet att utvecklas. Jag är kanske naiv men det främsta vapnet här är en slags Gandhi-protest, bara sätta sig ner och hitta sig själv och ju fler vi blir som gör det så skapas en ny gemenskap.

Önskar du också ett nytt perspektiv på tillvaron så läs Love letter to America och kom ihåg att inget är särskilt nytt.