Spöklärare i väntan på frälsaren

Cybergymnasiet är en del av Academedia, som är ett aktiebolag. I flera artiklar avslöjas nu det brott som inte är nytt, lärares betyg suddas ut och ändras. Aftonbladets krönikör Anna Björklund skriver om sina tankar kring den här frågan om vad som händer med skolan.

Orsakerna till den här utvecklingen av vår gemensamma skola är flera. Jag nöjer mig med en. I artiklar om skolan så bollas ansvaret mellan politiker förr och nu, och visst har politiken sin roll men det är inte hela svaret. Skolan har länge varit ett skepp som kommit ur kurs, likt Martinsons rymdskepp Aniara. Frågor som Harry Martinson ställer med sitt epos Aniara är befogade: Varför är människan med sin stora kapacitet så självdestruktiv och ovillig att ta ansvar för sitt handlande? Harry Martinson epos var en varning, men vi lyssnade inte.

Anna Björklund är relativt ung och har ändå hunnit med ett flertal förändringar i skolan, experiment och otal pedagogiska frälsningsterorier. Artikelns poäng avslöjas i titeln: En vinstdrivandes skolas mål är inte samhällsförbättring – utan nöjda kunder. Så är det. Vi kan inte blunda för att aktiebolags främsta intresse är att tjäna pengar. Är det bra att tjäna pengar på utbildning och vård? Den frågan bör vi ställa oss men det är inte det jag ska diskutera här, utan förvirringen. Anna Björklund ger i artikeln uttryck för vilsenhet och förvirring om vad som är en bra skola och hon sätter tummen rakt på det jag vill säga: vi vet tyvärr inte det längre. Vi vet inte längre vad en bra skola är.

I rymdskeppet Aniara som är ur kurs finns en storbildssal, en allvetande dator, Miman. Miman står för förströelsen, man roas där hos Miman. Den allvetande datorn har lagrat all mänsklighetens kunskap och handlingar och de återges artificiellt på ett roligt och lättsamt sätt, även de onda handlingarna; människorna i skeppet har tråkigt och ska inte veta för mycket om vad som sker över deras huvuden. Jorden är ett minne blott men hos Miman får man en artificiell upplevelse av allt möjligt inte minst hur det var på jorden en gång i tiden och människorna går självmant dit, låter sig frivilligt ta ett slags opium åt folket. Harry Martinsons epos är en dystopi men nästan också en spådom. Hur visste han att det skulle bli så här? Hur visste han att vi skulle styras av gigantiska IT-bolag? Hur visste han att vi skulle lockas så av den artificiella världen att vi blir beroende av den?

Vad har detta med spöklärare att göra och skolor som är aktiebolag? Ja, det är flera delar som sagt. Men en av dem är att vi inte längre vet vad som är bra, vi har liksom tappat urskillningsförmågan. Vi ska ha en specialdesignad skola för varje individ, ungefär som vi idag mer eller mindre har ett specialdesignat internet, där algoritmerna erbjuder dig åsikter, reklam och forum som den räknat ut att du önskar. I den specialdesignade skolan är betygen viktiga eller rättare sagt viktigast, eftersom det som egentligen är ett myndighetsutövande har blivit en handelsvara. Kunskap är en erövring, den kräver. Ett myndighetsutövande kräver.

Men många elever är ihjälstressade av allt pluggande. Ja, vissa. Men mest för att den här osäkerheten omkring vad som är viktigt att veta är nästintill total. Är inte det lärarnas otydlighet? Ja och nej, så enkelt är det tyvärr inte. Det kan vara otydligt ända uppifrån vad som är vår gemensamma kunskapskanon och det kan vara så att vi är extremt splittrade idag, rastlösa och hjärntvättade med att precis allt ska vara kul att vi inte riktigt har ron till att plugga. Om du frågar mig så har vi av det här enorma cyberrymdens alla alternativ, lättillgänglighet och enkla klick, utvecklat ett underhållningsberoende.Vi ska inte ha skittrist och monotont och förbud mot skämt såklart. Humor är ett alldeles utmärkt sätt att hantera svårigheter på, men vi får inte bli beroende av att bli konstant roade i precis alla sammanhang.

Magdalena Andersson får seriös kritik för att hon som politiker inte är roligare. Alltså, hallå, hon är en politiker. Dessa ska vara seriösa för att utveckla tillit och sinnesfrid och säkerhet och trygghet. För det är väl det vi söker? Är det inte det en underton i Anna Björklunds artikeln jag nämnde ovan? Vad är en bra skola? Vem i hela världen kan man lita på? Som Hoola Bandoola Band sjöng för väldigt länge sedan.

Det jag vill säga är att vi måste återta vår förmåga till urskillning. Det är inte alltid lätt men heller inte alltid svårt. Splittring kan vara chimär ibland. En sak är enkel men som vi komplicerat för att legitimera Mammon. Det går inte att göra sig stenrik på utbildning och vård av den enkla anledningen att kunskap och utbildning och omsorg inte är till salu. Det går inte att sälja kunskap lika lite som kroppar utan att den/det tappar i värde. Även om det kan få mig att höja ögonbrynen när jag ser siffrorna riskkapitalisterna drar in på mitt behov av veterinärvård eller sjukvård eller omsorg eller utbildning, så är det inte pengarna i sig som stör mig. Det är att man objektifierat kunskap och utbildning, sänkt lärarens roll och själva kunskapen som sådan till slit och släng-verktyg för att skapa vinst. Lite för många är historier om utfrysta lärare som ställer krav på kunskapsinlärning, som fortfarande kämpar för att behålla kunskapens värde.

Men inte ens PISA kan få oss på andra tankar för antingen så väntar vi på den riktiga frälsaren, eller personifierad i en politiker som ska ta itu och frälsa oss från denna ondo eller så så är frestelsen för stor och vi bryr oss inte längre om kunskap. Vi har ju Wikipedia. Vi kan slå upp det vi behöver när vi vill, varför ska vi gå i skolan om den inte fungerar? Varför ens ha demokrati när den inte fungerar, som Hitler sa.

Vad är en bra skola? En bra skola lär dig läsa, skriva och räkna. Det har den misslyckats med sista årtiondena. En bra skola lär dig faktagrunderna för det du ska lära in. Det har vi slopat till förmån för analys, vilket slutar i förvirring och urholkning av kunskap. Det är ett förytligande som sker och när saker blir för ytliga, blir det också till slut svårbegripligt då sammanhanget försvinner. En bra skola lär dig vidga perspektiven efter att du har lärt dig grunderna. En bra skola sysslar med utbildning och är INTE allas sista svar på alla världsproblem och samhällsproblem. Skolan är heller inte frälsaren. Frälsaren måste vara var och en. Vi måste alla jobba med integration, sexualkunskap, ekonomi, rättvisefrågor, läsa, räkna, diskutera, även när det inte ens går att googla på. Är det inte för höga krav ändå i skolan? Är inte spökläraren egentligen en räddare i nöden med sin civila olydnad? Kunskap är snårigt kapitel i livet och livet är svårt. Det är inte skolan som ställer krav, det är livet på jorden. Den har sett ut så här i alla tider och kunskapen om den är inte lätt att smälta.

Vi orkar inte mer. VI har tillräckligt många måsten och elräkningen har skjutit i höjden…men är det lättare då att vända sig till Miman istället för att bara vara närvarande här och nu, där allt det vi oroar oss för finns, bland människor vi älskar och bryr oss om. Det som är här och nu.

Not! Hungerspelen-bilden är en slump. Om nu ens slumpen finns. Bilden är min egen slumpmässigt plockad från mitt arkiv. Men Hungerspelen är också en framtidsvision i vilken jag tror att många unga människor känner igen sig allt för väl.