Avlyssningsteknik eller kofot

Varje morgon jag åkte till mitt arbete i januari 2023 så sände Morgonekot nyheter om nya sprängningar och skjutningar nästan varje dag. Jag förfasades och tänkte på de mina jag har i Stockholm, en av alla utsatta städer. En av städer vi i årtionden sopat problemen under mattan och då menar jag inte att det är något särskilt parti som inte hindrat invandring. Invandringen hade svensk ekonomi inte klarat sig utan. Det vet vi. Jag menar att vi ignorerat att unga människor lever utanför samhällssytemet i allt för hög grad. Det har jag tyckt länge, inte bara invandrarungdomar utan ungdomar överhuvudtaget. Att utestänga en del av befolkningen och få dem att känna att det inte finns någon framtid har alltid i alla tider i vår historia lett till uppror. Alltid. Vi borde inte vara förvånade. Det har ingenting med hårfärg, invandring eller ens kultur att göra, det har med utanförskap att göra.

Inte en frågar sig vilket ursprung ICA-handlarna har som jagar hederligt folk som snällt använder självservice utan att protestera. Man har gjort enorma vinster på att folk fråntas den service vi betalar för i priset på varan. Varorna har inte gått ner i pris men man tjänar in på personal. Som grädde på moset har dessa, ja nu generaliserar jag, för det gör man även med ungdomar i förorten, gjort storkovan på insiderjobb. Alltså man blir inte ledsen när fängelseportarna stängs. Min fråga kvarstår dock, har denna kriminalitet något som helst med hårfärg att göra? Visst låter det absurt?

Jag skulle kunna skriva enbart ett inlägg om förorten men det är inte det som är syftet med det här inlägget. Det jag vill säga är att kriminaliteten har normaliserats på flera plan. Om den har ökat vet jag inte, det får statistiken berätta, men när något normaliseras ökas fenomenet oftast.

Lura systemet eller vara smart i affärer är något positivt medan slänga bomber och granater är negativt. Vi ser upp till näringslivets eller bankernas kriminella. Vi ser dem inte ens som kriminella. Inte ens när de sitter bakom lås och bom. Brotten i sig är ju givetvis provocerande för mig men det är samtidigt inte det värsta, det värsta är inställningen. Inställning är roten till allt ont eller gott.

Skamlöshet leder till gränsförskjutningar och normalisering. Ingenting är något av sig självt. Allting är vad vi tänker att det är. Börjar vi betrakta brott som positivt så kommer det vara positivt hur vi än höjer straffen.

Jag lyssnade på P1 Dokumentär om hur man tjänar miljontals kronor på att sälja avlyssningsteknik samt rätta svar på högskoleprovet. Jag blev inte förvånad över att man betalar tiotusentals kronor för att klara högskoleprovet som en väg in på läkarutbildning, när inte kunskapen räcker till. Det som förvånade mig mest var att när ekobrott tog fast de som sålt tekniken och rätta svaren blev brottslingarna bestörta och kränkta över att de blev dömda. En av dem drog liknelse mellan att en butiksägare av en järnaffär skulle bli dömd för inbrott om hen sålt en kofot, som använts vid ett inbrott. Brottslingarna bortsåg helt ifrån att hela upplägget var till för att bedra högskolan som institution. Som om en butiksägare i en järnaffär har ett upplägg att sälja kofötter till inbrottstjuvar. Det är helt galet och visar, tycker jag, hur man helt mentalt kan förändra inställning och känna sig helt bortkopplad från moral. Förutom att brottslingarna bidrar till att vi får läkare och jurister som inte kan ett skit om det de ska jobba med så snor dessa individer platser från personer som verkligen har jobbat till sig bra betyg. Vi upplever inte kunskap som så viktigt eller värdefullt och utgår vi från det gör det inte så mycket om okunnighet blir normalt.

Ekobrott och polis var mest förvånade över att detta kan hända i Sverige. Jag är inte förvånad på det viset, inte sen man sålt ut skolan till korruption och vinstintresse där betyg är unique selling point. Om det finns kunskap bakom gör inte så mycket, det viktiga är relationer i skolan nu mer. Ungefär som fritidsgården var förr.

Långsamt börjar demoralisering och vi börjar normalisera allt möjligt utan att vi faktiskt direkt tänker på det. Vi sitter inte vid frukostbordet och talar med familjen om vilken moralribba man kommer ha under dagen. Vi tänker att vi faktiskt vet skillnaden mellan rätt och fel, men jag är inte ett dugg säker på om vi faktiskt vet det. Fusk, insiderjobb eller spränga, det är sådant om vi blir tillfrågade vi tycker är fel. Men det är samtidigt ingen heller som skulle säga, ja men jag kan tänka mig ett insiderjobb.

Något mer som visar vår dubbelmoral, och som ska få avsluta det här inlägget, är något som gjorde mig verkligen mörkrädd. En kvinnlig journalist wallraffade som ensam full tjej på krogen. Det gick inte minuter innan påhängsna grabbar förföljde henne utan att respektera ett nej, vissa såg man till med hade ett upplägg att spana efter fulla, ensamma tjejer för att hitta tillfälle att utnyttja situationen, milt uttryckt. Kvinnliga journalister som lägger ut erbjudande om sex får flera hundra samtal på bara några timmar och det är ”vanliga”, svenska killar. Ljushåriga från Vetlanda eller infödda Stockholmare, alternativt Svedala. Brottslighet avgör inte en lag utan moral eller tankekonstruktion man har, de inre gränserna är mer betydande i sammanhanget än yttre gränser.

Vi är den person vi tänker att vi är.